Mamma.
Mamma
Fem bokstäver till mitt favoritnamn. Inte just för hur det låter, utan för meningen du givit det.
Tänk att man vet fast man är så ovetande då, när man föds helt och hållet naken till famnen på någon så trygg. Tänk att jag redan då visste att jag skulle kläs med värme och kärlek. Att jag senare i livet visste att jag alltid hade någon att luta mig emot, en person som alltid har svar och tröst. Någon att få råd utav. Någon att vara mig själv med. En människa att skratta med. Att alltid veta att än hur mycket fel man gör är man älskad.
Hade det inte varit för dig hade jag inte varit den jag är idag. Jag hade aldrig varit så öppen som jag blivit. För du har alltid lyssnat på mig när jag pratat & alltid alltid förstått. Alltid varit där, det är därför jag alltid vänder mig till dig när jag inte vet själv. Jag tänker alltid på vad du skulle säga när jag är den någon vänder sig till.
Du tror alltid på mig och vill alltid mitt bästa. Jag kan nog inte ens räkna alla gånger du tagit mina behov före dina egna. Du gav mig livet. Du har lärt mig vad ovillkorlig kärlek betyder. Att se nya vägar när det inte alltid går som man vill. Du har lärt mig vad livet är och låtit mig göra mina egna misstag. Misstagen går inte att undkomma, man måste göra dem för att lära sig, för att kunna lyckas.
Jag är stolt över mig själv, stolt för att du är en sån stor del i mitt liv. Får jag någonsin äran att själv bli mamma, så är jag tacksam om jag kan göra det hälften så bra som du. Mamma, är inte bara mitt favoritnamn det ÄR också min favoritperson!
Älskar dig mamma ♡
